Ibland blir jag lite förvirrad, mest över mig själv tror jag. När jag hat tråkigt, vilket jag har just nu, så börjar jag alltid fundera en massa. Vilket gör mig förvirrad...
Efter en stund är jag inte bara förvirrad, då övegår det hela i nedstämdhet. Allt är fel och inget är bra och så vidare och så vidare i alla oändlighet. Dit har jag inte hunnit komma än i dag, kanske jag slipper om jag försöker sätta ord på det som rör sig i huvudet på mig. Vem vet? Inte jag i alla fall.
Mina funderingar rör sig så klart om livet i allmänhet, mitt eget i synnerhet. Vad vill jag och vart är jag på väg? Måste man vara på väg någonstans? Kan man bara nöja sig med att vara här och nu? Eller är det inte tillräckligt? Nu vet jag ju med mig att jag är ganska usel på att leva i nuet så det går väl liksom fetbort, eller är det något man måste lära sig?
Vad gillar jag då? Vad är min passion här i livet? Mina intressen? Det där när man glömmer både tid och rum? Någonstans på vägen så har jag liksom tappat mina egna intressen och satt familjen framför allt. Förut ägnade jag mig en hel del åt djur, det gör jag nu också men passionen har liksom runnit av. Det är inte längre på mina villkor även om jag så klart älskar min hund, vilken är det enda djur jag har för tillfället. Det enda jag kommer på som får mig riktigt "uppslukad" är just att sitta och skriva på bloggen. Inte för att jag har något att skriva om direkt, egentligen absolut ingenting. Några tankar på att skriva mer "på riktigt" har jag inte längre för när jag försöker med det så är det liksom stopp! Det lilla jag får ur mig är helt enkelt "crap", en barnunge hade gjort det bättre.
Och, när man som jag tappat greppet om sig själv litegrann - en medelålderskris under uppsegling kanske? - och man inte ens vet vad som intresserar en. Ja då är det inte så lätt att hitta något att skriva om heller! Det man skriver återspeglar ju ofta vad man är intresserad av och, ja ni förstår nog vad jag menar!
Summan av det här förvirrade inlägget blir väl mest att jag nog måste ta itu med mitt liv litegrann igen. Jag har valt att stå tillbaka litegrann för min familj, de ägnar sig åt tävlande och någon måste ju sköta allt som ska skötas på hemmaplan också - vilket är den roll jag intagit och som ärligt talat inte alls passar mig. Det har i sin tur lett till att jag också backat undan, helt i onödan, från en hel del socialt liv. Det är ingen som har begärt detta av mig utan det är helt och hållet självvalt. Jag brukar skylla på hunden, men med handen på hjärtat så blir jag ju knappast livegen eller låst av honom. Kan han inte följa med så klarar han sig alldeles utmärkt själv hemma under ganska långa stunder. Dessutom har jag tillgång till urbra hundvakter så det är en himla dum ursäkt egentligen!
Det handlar alltså enbart om mig själv. Jag har nog lagt ansvaret för mitt liv både här och där där det inte hör hemma. Nu är det banne mig dags för mig att ta itu med livet själv, på mina villkor och utifrån vad jag har lust med. Jobba får man väl göra vare sig jag har lust eller inte, så är det ju. Jag har förmånen att ha ett arbete jag trivs med och dessutom har jag en hyfsat god lön så jag klarar mig bra på det ekonomiska planet, där är det då rakt inga problem. Jag har också skyllt en del på att jag inte orkar göra saker, vare sig på hemmaplan eller i form av social gemenskap och upplevelser. Det är ju alldeles på tok, det är ju så man kan inhämta energi. Att gå hemma och grubbla dränerar snarare mig på energi så det blir ju en ond cirkel.
Jag behöver alltså hitta på lite här i livet, ta tag i saker och ting. Inte gå och vänta på att andra ska ta initiativet. Måste erkänna att det var av godo att skriva av sig här litegrann. Saker och ting faller lite bättre på plats på mitt förvirrade hjärnkontor på det viset. Dags kliva ur surpuppan och bli den fjäril jag egentligen är i stället! (dessutom borde jag ta itu med att fixa designen här på bloggen, de där bilderna här ovanför ska ju fungera som länkar till mina inlägg, med mina bilder.... aj aj)
